Trots mer eller mindre seriösa försök till att organisera ledig tid på mesta möjliga effektiva sätt, vilket för mig idag handlade om att efter bästa förmåga plöja Robinson Crusoe och Gullivers resor för min kurs i Littvet, så går det aldrig att förutse vilka skol-och utbildningsfrågor man kommer att ställas inför. Innan dagen nu är över har jag konfronterats med frågor om lärares förmåga och inställning till förändring, lärarutbildningens innehåll och tillräcklighet, svenskämnets uppdelning i två kursplaner, och jag har dessutom fått leka med tanken på att att ett framtida samhälle skulle kunna avskolas. Hur kan detta varit möjlig på en helt vanlig söndag i december? Jo, mitt utvidgade kollegie i sociala medier (läs twitter) ter sig helt gränslöst. Bredden i de här frågorna vet jag inte hur många olika kurser man skulle behöva ta för att ens komma i närheten av att täcka. Förresten, varför begränsa sig till kurser - hur många kafferaster skulle man behöva för att ens komma på att ställa de här frågorna? En kritisk vän skulle kanske undra om de här "debattinläggen" som är så begränsade i utrymme förmår att generera någon djupare diskussion, eller rör det sig de facto bara om kvicktänkt svammel? Jag skulle säga att det är just av utrymmesskäl som en diskussion på twitter lättare kommer åt kärnan av det som är väsentligt, jag menar - hur vanligt är det i fikarummet att alla tillåts dela talutrymmet likvärdigt? Den fördjupade delen av diskussionen möjliggörs genom att knyta nätets alla tänkbara resurser till de förkortade inläggen, vilket sällan funkar lika spontant på fikat eller seminariet.
Här kommer ett urval av det som gjort en helt vanlig söndag till en fullspäckad fortbildning. Jag råkar hamna på Rickard Gatarskis sida med ett inlägg som för mig handlar om huruvida skolan som samhällsinstitution har gjort sitt och borde vara på väg ut. Med en sådan utgångspunkt faller det sig naturligt att undersöka hur pass förändringsbenägen skolan är och vilka faktorer som är i spel. Osökt kommer man in på lärarutbildningen där Oscar Semb delade med sig av sina tankar.
Och hur gick det egentligen med Robinson Crusoe? Jo, jag fick genom twitter utbyta några fler tankar om varför Fredag är en nyckelfigur i romanen och att han symboliserar mycket mer än vad Robinson gör, som i jämförelse enbart står för det snäva västeuropeiska upplysningsidealet. Som sagt, en helt gränslös dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar